har en liten berättelse här som betyder väldigt mycket för mig.

En dag för 3-4 månader sen ringde en vän från en annan stad och skulle hälsa på mig. med sig visade sig att han hade en vit duva som han hade fått av en annan kompis på vägen. Och därmed tagit med den till mig. Jag visste då att han inte var kapabel att ta hand om den. men hade då själv ingen sammtidigt ingen ordning på tillvaron. men jag bestämde mig att ta hand om duvan och tänkte: Bättre hos mig än honom tänkte jag.

Så jag tog hand om den duvan. Bodde då hos en vän, och hade bott hos kompisar ett bra tag sen jag tog ett avbrott från skolan för att reda ut tankarna och framtiden. Men iochmed att jag fick honom insåg jag att jag var tvungen att skaffa mig en lägenhet. Mer för hans skull än mitt måste jag erkänna... Så jag tog mig ett litet studentbostad och flytta ditt.

Han fick sig ett ett bra plats där i studentrummet bredvid fönstret fastän rummet var litet och innehållslöst.

Han var en otrolig fin duva måste jag säga. inte endast estetiskt utan hade en väldigt fin personlighet. han var lugn och sammsad och störde inte någon. Förutom när jag inte ville sova på kvällarna och hade lampan på. Så började han föra lite oväsen ifrån sig. Han gillade även inte att jag tog i honom. och visst, vi hade ju bara känt varandra i ett litet tag. men en gång lyssna han faktist på mig. Jag var på väg ifrån kompisen till min egen lägenhet för första gången. han lyckades hoppa ut ifrån kartongen då jag skulle visa honom för ett par kompisar och sprang bort. men då sa jag lugnt till honom: Du det är ingen idé att dra någonstans för du kommer ingenstans, så stanna upp och hoppa in i kartongen igen. Och han lät mig ta honom och lägga honom tillbaka.

Det var det ända gången men tillbaka till vad jag ville få fram.
Jag blev efter ett tag tvungen att lämna ifrån mig honom för jag var inte så mycket hemma då. jobbade inte alls och man kan säga hängde en del. Och det funka ju inte så bra då. Så jag kom på att min kompis pappa tyckte om fåglar och han ville gärna ta hand om den. Så jag bestämde mig för att ge iväg honom.

Denna fågel hade under den här tiden alltid respekterat min säng eller rättare sagt min del av rumet men under 2 tillfällen gjorde han inte det. En gång när jag inte hade gett honom ordenligt med mat på nån dag, och kom hem och såg att han hade skitit på sängen och den andra gången den dagen jag skulle hämta honom för att ta med honom till vännens pappa. När jag kom hem såg jag att han hade inte endast skitit ner hela rummet utan även på min kudde. Där log 4 lortar av honom och jag fick direkt den känslan att han inte ville lämna mig. men vad skulle jag göra. Det kändes inte bra att jag inte tog hand om duvan så som en djurvän skulle göra. Så vi åkte iväg och jag lämna honom.

Jag ringde till vännen pappa efter 1 vecka och tänkte fråga hur det låg till och det visade det sig att han hade skaffat sig en till liknande för att den inte skulle vara ensam. Men tydligen var den nya också en hane och bråkade lite med min duva. När jag ringde för andra gången 1 vecka senare fick jag reda på att båda hade blivit uppätna av en katt.



Det kom som en överaskning men samtidigt inte...

men jag förstod inte det hela riktigt förrän jag läste om duvan i "Djurens betydelse" av Carina solöga. Jag minns inte allt som stod där men vad jag minns är att duvan står för att man ska ta hand om sig själv och sitt hem...


/4sh