Jag har bestämt mig för att sluta röka och snusa, helt enkelt för att det inte ger mig något och för att jag har fattat att det kommer att döda mig om jag inte slutar. Har nu hållit upp i nästan tre dagar, och det känns som om jag håller på att bli tokig. Det är två saker som framförallt oroar mig: den ena är att jag inte har kunnat sova mer än en timme i sträck sen jag slutade, den andra är att jag mått konstant illa vilket har inneburit att jag knappt har kunnat äta någon mat. Jag känner att jag är beredd att utstå saker för att sluta röka, men när det kommer till så grundläggande saker som att äta och sova... jag känner att bristen på mat och sömn bryter ner mig helt, samtidigt så bryter ju cigaretter ner mig också... är det någon som har något råd eller tips till mig?

Hej och lycka till! Vet att de första dagarna är som svårast sen blir det ju faktiskt bättre, om det är till någon tröst..
Pröva med något milt lungnande ex kamomillte tillsammans med lungn musik när du ska sova, meditera under dagen för ro och kanske det bästa, att hålla sig sysselsatt med hårt arbete..tillför även ordentlig hungerskänsla :D och riktig trötthet om kvällen.
*kram* /Y

Hoppas det går bra för dig Eldduva. Mitt råd är nog också att stå ut. Jag står också inför ett snusstopp, håller på att förbereda mig.
Slutade med kaffe för några månader sedan och hade riktigt jobbigt med mitt huvud i en dryg vecka, de tre första dagarna fungerade jag inte över huvud taget :blink: (kanske inte riktigt samma sak som nikotinstopp). Så mitt råd blir då.....Håll ut!

Hej!
Det låter som en avgiftningsreaktion, nikotin påverkar levern och när nikotinet plötsligt slutar komma till levern så kan den reagera.
Använder du plåster eller tuggummi eller har du slutat tvärt ned all nikotin?
Rent fysiskt, biologiskt kanske det är bättre att trappa ut det, då blir det inte så konstigt för kroppen.
Men en avgiftningsreaktion tar också slut, ofta är dag två eller tre eller fyra värst, sedan klingar det av. Så antingen håller du ut, eller så trappar du ut nikotinet.

Att sluta röka ÄR påfrestande, min mamma som jobbar inom sjukvården berättar att patienter som ska in på en större operation inte får ha slutat röka tvärt inom de senaste tre veckorna, för då ökar dödligheten under operationen... Så patienterna får rådet att sluta EFTER operationen, om det är mindre än tre veckor kvar till den.

Rör på dig, promenera, promenera, massvis, det hjälper kroppen att reducera stresshormoner och det hjälper till med avgiftningsreaktionen. Bada i varmt vatten, bada bastu är bra. Drick vatten, drick det klunkvis, lite då och då hela tiden. Inte iskallt utan rumstempererat, annars kan det öka illamåendet.

Kan du inte äta, så drick, kanske något lite mer näringsrikt, smoothie, milkshake osv, drick klunkvis lite då och då. Illamåendet är en typisk avgiftningsreaktion. Drick varmt vatten om du står ut med det, eller något snällt örtte.

Sov när du kan, vaknar du så upp och rör på dig, försök äta något, och sov en timma till lite senare. Det klarar man sig bra på. När man mår illa och inte äter blir det mycket svårt att sova, kroppen vet att den inte får näring tillräckligt och då inträffar "fodersök" dvs en ökad vakenhet i hjärnan som ska få ut kroppen på matjakt. Kroppen proiriterar näringsintaget i detta skede!

Dra ner på koffein, när levern inte får nikotin saktar nedbrytningen av koffein ner, dvs koffeinet får större effekt än tidigare. Det kan öka ångest, hjärtklappning och sömnsvårigheter även om du aldrig reagerat så på koffein tidigare.

Tja, det var lite näringsfysiologi från en glad icke-rökare...
Lycka till!

Det finns en del som fått hjälp av den här för att få markerad en "tröskel" som kan vara nog så viktigt, rent psykiskt, då man ska sluta röka.

Annars är det enklaste, och svåraste, vägen att säga nej och bara inte röka. Kroppen kommer normaliseras efter ett tag och slitet blir mindre. De första två veckorna är värst. Som uthien säger är det att röra på sig enormt bra. Ut i skogen och dansa? Men de riktigt goda råden får du ju här av de som varit beroende och slutat själva.

Lycka till!!

//Thomas

Oj, wow! Lycka till! Då har du en utmaning fram för dig. Själv har jag slutat röka och snusa många gånger..... ha ha ha. Sist tycks det som att jag faktiskt lyckades. I februari har jag inte tagit ett enda bloss på tre år! *klappar mig själv på axeln*
Jag kände inte någon som helst motivation. Jag var less på att skärpa mig och försöka ha disciplin, så jag letade efter alternativ. Egentligen ville jag bara tvärsluta, men insåg att jag var tvungen att trappa ner. Jag fick lura mig själv genom att tänka att "idag får jag röka hela tio cig om jag vill" istället för "idag få jag inte får jag inte röka mer än..." Ordet inte är ett rött skynke för mig i sådana sammanhang.

Sedan fick jag ha många resonemang mellan olika sidor av mig själv. Jag insåg att jag blir röksugen, för att min hjärna upplever att det börjar uppstå en obalans i min kropp och för att skydda mig säger den till mig att jag borde röka. Så jag var tvungen att resonera MYCKET kring att hjärnan tror att den skyddar min hälsa, men att den inte vet att jag redan är i obalans. OSV.

Tills slut var jag nere i ett par tre cig. Jag var hjälpt av att man i en kiosk i närheten kunde köpa styckvis cig, vilket ju egentligen är olagligt. Kioskinnehavaren insåg att jag höll på att sluta röka och kände sig glad att var delaktig. OM jag hade fler cig hemma än jag skulle röka den dan, hade jag en ask jag lade rätt antal i. "Idag får jag röka så här många, men jag behöver inte" var en avgörande tanke för mig.

Jag hade turen att ha en engagerad tandläkare. Hon var jätteduktig på att berätta varför rökning inte var bra, och jag kände verkligen att det för henne var viktigt med varje patient som lyckades sluta.

Och så bad jag en som är medlem i de hjärt- och lungsjukas förening att berätta för mig. Det gjorde hon förstås gärna. Och hon var glad för mina framsteg.

Jag har alltså försökt göra de där generella kunskaperna om hur farligt det är till min aindividuella risker.

Lägg sedan märke till vinsterna! Samla medvetet i minnet när luktsinnet kommer tillbaka, när du orkar springa ifatt bussen lättare, när du har pengar över osv osv. Det är då en individuell egen erfarenhet av vad som är bra.

Sedan hade jag en massa meditationer och min andehjälpare skräder inte orden.....
Jag började röka på riktigt när jag var elva år ung, så kunde jag sluta, kan många andra det också. Jag behövde nikotinet för att kunna skärpa tanken i skolan. Det är något man inte får förneka, tycker jag, att vi faktiskt har stora vinster av nikotin med. Jag tycker att läkare m fl är dumma som förnekar vilken hjälp vi kan få av nikotin. Det är bättre att erkänna att det finns vinster, då kan man lättare avstå från dem för att de inte är värda riskerna.


Lycka till! Berätta hur det går! /BotHild

Hej alla!

Tack så himla mycket för era uppmuntrande svar. Boken som nämns i tråden du länkade till Thomas (äntligen ickerökare av Allen Carr) är den som jag har läst och som har fått mig att ta beslutet. Emellertid säger den att det är lätt att sluta om man har rätt inställning, att det är känslan av att försaka någonting som är upphov till ångesten. Tyvärr kan jag inte hålla med honom: jag vet att jag inte försakar någonting, men jag känner mig ändå sjuk. Det är som om hela systemet är i obalans, eller egentligen skapades ju obalansen av nikotinet, men nu när det är borta blir obalansen så påtaglig. Hela tiden sedan jag skapade denna tråd har jag legat i min säng och kallsvettats med hjärtklappning i något slags mellan sömn och vakenläge. Jag kan knappt dicka vatten heller, då jag mår väldigt illa av det. Jag skulle gärna vilja anstränga mig fysiskt, men min energi är helt slut.

Nej, jag har inte trappat ner för att den boken avråder en från att göra det, med argumentet att man då värdesätter cigaretterna mer och skapar en illusion att man behöver dem (och för att göra avvänjningstiden så kort som möjligt).

Eftersom jag mår så kasst som jag gör har jag blivit orolig för att det kanske inte alls är abstinens utan jag kanske är sjuk? Jag är ju i Thailand och här finns det massa konstiga sjukdomar... speciellt som boken säger att de faktiska abstinensbesvären är nästintill obetydliga... så borde jag ju inte må såhär?

Näe, nu ska jag krypa tillbaka till min säng.....

Jag skulle nog ta det säkra före det osäkra och kolla upp det med en läkare.
Hur mycket rökte du när du rökte? Om det bara var några cigaretter om dagen så är det nog ingen avgiftningsreaktion, då är reaktionen för stark. Rökte du två askar om dagen, och bara tvärslutade, då ska du nog också ta dig till en läkare för råd och stöd.

Jag minns en kompis till mig som slutade röka tvärt, efter några dagar hittade vi henne liggandes orörlig på golvet i korridoren. Ambulanspersonalen gav henne syrgas och hon kvicknade till lite. Hon låg ett dygn på sjukhus men sedan kom hon hem. Förklaringen till kollapsen var hennes plötsliga rökstopp! Jag vet inte vad läkarna gav för råd eller hjälp, men hon mådde bättre när hon kom hem från sjukhuset.

Nu mår jag mycket bättre! Idag bestämde jag mig att göra yoga trots tröttheten, och det var tokbra. Efteråt var jag hungrig och åt mat för första gången på 3 dagar, det känndes helt underbart att min kropp börjar fungera som den ska igen. Jag tror definitivt att jag är på bättringsvägen. Din historia är visserligen skrämmande uthien, men nu känns det lugnare, så jag tror och hoppas att det blir bra med mig, bara jag kan sova ok inatt.

(När jag rökte nu sist rökte jag ca 20 om dan, och innan så snusade jag ca en dosa om dan. Jag känner väldigt många som lagt av med den mängden själva och bara mått bra. Jag kan tänka mig att mitt obramående till stor del kom av sömnbrist - jag har ofta lite svårt att sova annars också, och nu drogs det till sin spets.)

Hej!

Nu har det gått tre veckor, och jag kan väl säga att jag aldrig förväntade mig detta. Jag har nu fått erfara att mående har en väldigt kemisk dimension också. Så mycket mörker, otrygghet och ångest som under dessa veckor har jag nog aldrig tidigare upplevt. Puh! Det kändes dock bättre när jag kom på orsaken och kunde släppa rädsla fär rädsla - spiralen lite. Jag har däremot också upplevt extatiska ögonblick - det är som om jag som redan är otroligt emotionellt lagd känner allt intensivare (vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att nikotin är ett nervgift). Nu har det som sagt gått tre veckor, men jag känner fortfarande en stark obalans. Jag är egentligen inte så orolig - jag vet att kroppen min har förmågan att återställa sig, men jag skulle ändå bli glad över att få höra om era upplevelser/tankar. (Boken säger nämligen att abstinensen ska vara helt borta efter tre veckor, vilket den för min del inte är). Ni som har slutat eller känner folk som har - hur var det för er/de ni känner?

Om någon kan lite biokemi och vill berätta lite mer ingående om vad som egentligen händer i hjärnan när man slutar, skulle jag uppskatta det enormt också (jag har googlat lite och fått fram att dopaminhalten sjunker drastiskt när man slutar - hur lång tid tar det för den att återställas?)

Jag hoppas för övrigt att jag med denna tråd inte avskräcker någon från att sluta röka - det är så himla värt det!

Oj vad kul att du kämpat så långt!
Men visst kan vissa besvär finnas kvar även om det mesta ger med sig
efter ett tag!
Fortsatt lycka till!
/Y

Ja, nikotin och vissa andra substanser stökar till det med dopaminet och dopaminreceptorerna i hjärnan.

Det finns ett kemiskt ämne (bupropion) som påverkar dopaminet och hjärnan. Det säljs under namnen Wellbutrin i USA och Zyban i Sverige, det skrivs ut av läkare vid just rökavväjning.

Dopaminet är starkt, det ger enorma lyckokänslor, och dopaminbrist ger motsvarande svarta hål, enkelt uttryckt. Möss som fick trycka på en spak för att utlösa en liten dos dopamin i deras hjärnor tryckte på spaken så ofta och mycket de kom åt, de tog sig igenom hinder som forskarna satte upp för att se mössens motivationsnivå för att komma åt spaken. Det slutade med att mössen blev helt ointresserade av att äta, sova och fortplanta sig, de tryckte på spaken tills de dog...antagligen dog de mycket lyckliga.

Det kan vara så att man genetiskt har lite mindre dopamin eller dopaminreceptorer, och man blir då känsligare för variationer när man t.ex. slutar röka. Vet man med sig att man har lätt för att bli deprimerad eller har depressioner i släkten kan det antingen vara genetiskt och/eller påverkat av miljön, man vet att vissa barn som far illa får lägre halter dopamin som vuxna även om de föddes med lagom nivå på dopaminet.

Hjärnan kommer att bygga om sig igen, men det kan ta flera månader, kanske ett halvt år.
Det finns lite tips på vägen...
Se till att du har tillräckliga källor av aminosyran L-tyrosin, som behövs i kroppen för att tillverka dopamin. Det finns som tillskott.
Var försiktig med glutamat (t.ex. natriumglutamat) i maten, undvik det helt om det bara går. Natriumglutamat finns ofta i buljong och kryddor och i färdiglagad mat.
Sjung! Nej, det är inget skämt, att sjunga högt varje dag är läkande för hjärnan, sjung gärna tillsammans med någon. Munkar under tysthetslöfte slutade med sin Gregorianska sång dagligen och blev deprimerade, och det tog dem flera månader efter det att de återupptog det dagliga sjungandet innan de var glada igen, att läka hjärnan tar tid!
Stimulera på ett positivt sätt, med massage, beröring, göra roliga saker, bra mat, motion.
Jag skulle rekommendera dig L-tyrosin, omega3 (fiskolja) och massage! Mår du myckt dåligt så ta kontakt med läkare och be om Zyban.
Och håll ut, det blir bättre även om det kan ta lite tid.

Bra jobbat Eldduva :D ! Stå ut! Det är värt det. Jag lovar! /BotHild

Ditt inlägg gjorde mig orolig, uthien. Flera månader :blink: :blink: . Jag märker dock att när jag oroar mig ökar känslan av abstines... iband kanske det är bra att lura sig själv lite. Men det kan ju gå över tidigare också, det gäller väl bara att ta det med ro - känna känslorna som kommer och inte göra motstånd, så kan man hantera det mesta. Ibland upplever jag som sagt också en nästintill extatisk lycka (mest på kvällarna - morgonarna är mest ångestfyllda), så kan det vara så att dopaminproduktionen funkar men är lite... oregelbunden?

Sjunga har jag faktiskt gjort, spontant. Jag har sprungit och sjungit. För första gången i mitt liv vaknar jag tidigt varje morgon, oftast med en sorts melankolisk rastlöshet, och för att göra något så springer jag, och sjunger. Nu är jag i en liten by nära naturen, och det känns så skönt att kunna vara i naturen och sjunga (jag är på resa i Thailand). Tack för era svar, de uppskattas mycket!

Oavsett biokemi eller inte, har du alltid möjlighet att tala förnuftigt till din hjärna. Den känner sänder signaler om röksug, för att den tror den skyddar dig och ska hjälpa dig hitta den balans kroppen är van vid. Tacka din hjärna för det! Men tala sedan lugnt om för den att den att den har missuppfattat läget och att du nu har en balans, som är mer hälsosam för kroppen och att hjärnan och resten av dig måste lära er vänja er/dig och leva med den.

Det kommer inte att vara lika pestigt hela tiden! Efter hand kommer små belöningar i form av bättre kondis mm!

Håll ut! /BotHild